81 procent av Stockholms lärare vill ha en coach!

Ja nu är kanske inte urvalet tillräckligt stort för att vara vetenskapligt korrekt. Men i vår mini-undersökning på Pedagog Stockholm där 80 personer röstat på frågan "Vill du ha en coach?" har en förkrossande stor majoritet svarat ja.

Frågan blev aktuell i det nya upplägget av programmet Klass 9A, där lärare skulle coacha andra lärare i en problemskola, istället för att ta över deras lektioner vilket var fallet under förra säsongen.

Men är det egentligen coachning superlärarna i Klass 9A bedriver? Vi ställde några frågor om programmet och coachning i skolan till en professionell coach: Evsanne Atterby Jungstedt på Calippo Coaching.

Vad tycker du om lärarnas coachning i Klass 9A?

- Det bästa tycker jag är att de har nått fram till eleverna och visat att de tror på dem. Eleverna som sa, jag kan inte, jag struntar i det här, började istället tro på sig själva och fick tillbaka hoppet.

I det senaste avsnittet var Stavros ganska hård mot Johnny. Det kändes inte så coachande. Vad tycker du om det?

- Han kör den auktoritära stilen: "Gör som jag säger så blir det bra". Den funkar inte eftersom den saknar tro på människans inneboende kraft. Om vi bara strävar efter att täppa till luckorna fokuserar vi inte på våra gåvor utan på det som inte funkar. Då utvecklas vi inte. Det är där vi lägger fokus som tankar växer. Man får inte glömma att vi bara är människor.

Vad kan man som lärare eller skolledare göra nu om man intresserar sig för coachning?

- Börja med att ta till sig det coachande förhållningssättet. Intressera dig för människan framför dig. Vad är hon bra på och hur kan det utvecklas? Om allt inte är 100 procent, kan det funka ändå? Även om det inte blir precis så som jag vill ha det.

Hur skulle du sammanfatta det coachande förhållningssättet på ett enkelt sätt?

- Att tro att alla individer är hjältar. Alla människor vill bli sedda. Men får vi bara beröm för det vi gör skapas ett beroende som kan skada självkänslan. Vi måste få ett erkännande för den vi är också.

- Jag har coachat mycket inom försvaret där man är superduktiga på ledarskap. Man kan tycka att det är en tuff miljö men de är otroligt humanistiskt inriktade. Det jag ser är att ett coachande ledarskap fungerar överallt. Oavsett om du använder det inom försvarsmakten, som lärare, som chef eller som förälder.

Vad skulle coachning inom skolan kunna ge?

- Enormt mycket! Det är en svindlande tanke. Jag ser det som en revolution som skulle kunna leda till ett helt nytt samhälle.

Hur kan man få in mer coachning i skolan?

- Man måste vara öppen och villig att tillföra ett nytt verktyg. Men det betyder inte att man tar bort någonting. Lärarna skulle behöva få coachutbildning. Sen skulle man också lära barnen att coacha varandra. Det vore en dröm.

Och om jag som lärare direkt vill komma igång. Hur ska jag tänka?

- Börja fundera på hur du är som mest effektiv? Jag tror att det är genom att få eleverna att växa och ta ansvar. Om en elev kan komma till dig med ett problem och gå därifrån med en tro på sig själv och en vilja att ta tag i problemet, då har du ett coachande förhållningssätt.

Pelle Mårtenson
pelle.martenson@stockholm.se