Ann-Sofie Jägerskog tror på stora vinster när forskningens och skolans världar möts.

Hallå där Ann-Sofie Jägerskog. Vem är du?

– Jag är gymnasielärare i engelska/psykologi på Fryshuset. Jag har även läst religionsvetenskap men jag är osäker om jag är behörig. Jag är 34 år och mamma till tre barn sex, fyra och ett år gamla. Bor i Farsta. När jag kopplar av blir det mycket familjeliv med pyssel, lek och sång.  

Varför sökte du till forskarskolan?

– Jag har under lång tid velat fördjupa mig i pedagogiska, didaktiska övergripande frågor utan att för den skull bli rektor. Jag har sökt former till fördjupning men inte hittat något, förrän nu. Att forska i sig har inte varit något självändamål, utan det är att få fördjupa mig i ämnesdidaktiska frågor jag vill göra. Forskningen och högskolepoängen blir som en extra bonus.  

Hur ser du på att forskningen ska bedrivas parallellt med undervisningen?

– Det var just det som lockade mig, att kunna omsätta teorier i praktiken och lärarprofessionen och praktik till forskningen. Sedan har jag en oerhört förstående och välvillig chef och en arbetsgivare med generös inställning till kompetensutveckling, så jag har goda förutsättningar att få ihop pusslet. Men jag tror att det blir en inkörsperiod innan jag hittat formen. Måndag och tisdag ska jag undervisa, resten av veckan forska och en gång i månaden träffas vi i ämnesdidaktiska nätverk.  

Din forskning förväntas utveckla undervisningen i stadens skolor. Din forskarplan har titeln ”Visuell konkretisering av abstrakta teorier – ett sätt att hjälpa elever att nå målen?” Hur tänker du?

– Flera ämnen i skolan, till exempel inom naturvetenskapen, hanterar abstrakta teorier genom att konkretisera undervisningen med experiment, molekylmodeller och laborationer. Andra ämnen som psykologi saknar det, utan man överlåter till eleven att själv tänka och omsätta teorierna, och alla elever har olika förutsättningar.

– Jag är oerhörd visuell i min undervisning och vet att eleverna har behov att få abstrakta saker konkretiserade för att förstå. Jag tycker mig se att mina elever haft hjälp av mina ”gubbar”, bilder och liknelser som jag använt i undervisningen. Till exempel när jag pratat om hur kroppen reagerar i en krisreaktion har jag tagit de sju dvärgarna till hjälp. Prosit – kropppens självförsvar sjunker och gör att man lättare blir sjuk, Trötter – man blir orkeslös och trött, Butter  – man blir arg etc, då minns eleverna bättre. Sedan har jag ”Burken i magen” som kan visualisera människans förträngningsmekanism. Dit förtränger man obehagliga känslor man inte orkar ta tag i. Men innehållet är explosivt och locket hotar att åka av.

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se