Pedagogerna som arbetat med operaprojektet i klass 6a och b är Peter Olsson Gunilla Utterhall, Helene Tegerdahl Seila Törnström och John
Helldén.
Det började med att Elinsborgskolan åkte in till stan för att se Pippi Långstrump på Operan. Det slutade tre år senare med att Kungliga Operan åkte ut till Tensta för att sätta upp Zémire och Azor tillsammans med eleverna.
– Operaprojektet har varit en fantastisk resa, säger Anna Karinsdotter, chef för Unga på Operan. Gunilla Utterhall, kontaktlärare för projektet på skolan kan bara hålla med.
Det som började som ett kulturprojekt på Elinsborgsskolan skulle visa sig nå oanade höjder. Skolan hade bestämt att alla elever skulle se Pippi Långstrump på Kungliga Operan. I samband med det blev lärarna på skolan inbjudna till workshops på Operan för hur man kan arbeta med föreställningen. Tycke uppstod och Elinsborgskolan blev Unga på Operans första vänskola.
Samtidigt stod Kungliga Operan i begrepp att renovera huset och såg sig efter alternativ verksamhet under tiden. Tankarna gick till vänskolan i Tensta.
Alla deltog i förberedelserna
I förberedelserna ingick att lära känna Operan och all verksamhet som råder där.
– Trean och fyran såg baletten Svansjön. Sedan ritade de och skrev texter till Operans hemsida (se länk nedan). Eleverna var nere på kostymavdelningen och tittade på alla fantastiska kostymer. Årskurs fem var med och såg hur Operans programkatalog blev till. Årskurs sex gick i guideskola för att kunna guida sina kamrater från den egna och andra skolor på Operan, berättar Gunilla Utterhall som minns att det var svårt att pussla så att alla elever fick vara med i något projekt.
Under tiden rådde det febril aktivitet på annat håll. 1700-talsoperan, som är mer känd under namnet Skönheten och odjuret, var tvungen att bearbetas om. Från att vara en helaftonsopera på 3,5 timma skulle föreställningen bantas till en familjeföreställning på ca 50 minuter.
– Librettot var tvunget att moderniseras och kortas, men ändå behålla sitt poetiska språk. Även arrangemanget: på 1700-talet användes inga slagverk, vilket lagts till. För elevernas medverkans skull lades körpartier till, vilket heller inte fanns i originaloperan, berättar Anna Karinsdotter.
Saga med stort S
Anledningen till att valet föll på operan Zemire och Azor är flera.
– Vi ville ha en vacker saga med stort S och en opera med musik som är lätt att ta till sig. Den skulle ha en riktig handling och att hjältinnan är en ung stark flicka som gör uppror mot sin far, gör inte saken sämre, säger Anna Karinsdotter.
Det var först i september 2010 som operan var färdigbearbetad och det egentliga repetitionsarbetet sattes igång. Sångpedagoger kom ut till skolan och eleverna tränade texter och hur man gestaltar känslor och uttryck. Mycket övningar, lek och skratt och alla klasslärare deltog.
– Alla var med. Det var inte tal om att någon skulle kunna smita iväg. Vi var elevernas förebilder och var tvungna att delta och göra bort oss. Barn som tidigare varit blyga vågade vara med. Deras självbild stärktes, säger Gunilla.
På Operan hade man förberett ett program för elever som inte ville delta. Men det behövde de aldrig iscensätta – alla ville vara med, kanske tack vare alla klasslärares stora engagemang.
Nyfikenhet på nyanser
– Med det här projektet har vi kunnat nå kunskapsmål i flera ämnen. I svenska har vi skrivit texter kring rollerna och uppsättningen. Texterna (librettot) har hängt på väggarna i klassrummen och vi har tränat på nyanser och synonymer i svenska språket. Jag har aldrig upplevt så stor nyfikenheten på alla nya ord, skrattar Gunilla.
Musik och bild är andra ämnen där projektet har kunnat integrerats liksom engelska.
– Projektets regissör Josette Bushells-Mingo talar engelska men förstår svenska perfekt. Trots detta ville eleverna tala engelska med henne.
Hur har ni hunnit med?
– Det gäller att ha en struktur och man måste vara flexibel. Vi satte vi upp ett årsschema på väggen i klassrummet där alla kunde se var vi befann oss tidmässigt i projektet. Vi har använt elevens och skolans val till projektet, 70 minuter varje vecka. Under våren då elevernas kostymer skulle sys och provas blev föräldrarna oroliga att projektet stal undervisningstid så jag fick lägga om schemat. Ja, det var verkligen ett pussel, säger Gunilla.
Skulle du göra om det här?
– Absolut. Men då skulle jag lägga upp det på ett annat sätt, så att det blir ännu bättre. Ligga ett steg före hela tiden. Det här projektet har gett både mig och eleverna en otrolig erfarenhet.
Till andra som vill göra ett liknande projekt, har du några råd?
– Att man utser en kontaktperson på skolan som håller i alla kontakter med samarbetsparten. Att alla inblandade är delaktiga i projektet och flexibla. Man måste ha fokus på eleverna i sin planering och lärarna måste vara positiva förebilder för barnen.
Och Unga på Operan, vågar ni göra om ett liknande projektet?
– Absolut. Vi har redan kontakt med skolor och det lutar åt att det blir Stadsmissionens skola i Liljeholmen.
I projektet har 15 musiker från Hovkapellet, elever på Operahögskolan och professionella sångare från Operan deltagit. Citatet i rubriken kommer från Expressens recension.
Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se