Marita Gullstrand och Ingrid Celedon

Struktur, rutiner och tålamod. Det är tre begrepp som karaktäriserar verksamheten på förskolan Clavis i Sätra, en ny specialverksamhet för barn med autism.
Den här dagen har barnen först åkt buss och sedan tunnelbana hem igen.
– Det funkade jättebra, men vi har också tränat länge på det här, säger Ingrid Celedon, förskollärare och socionom.

Istället för att köpa in sig på platser i andra stadsdelar och angränsande kommuner startade Skärholmen stadsdelsförvaltning egen specialförskola i höstas.
– Det fanns både önskemål och behov av platser, men inga att köpa. Tiden var mogen helt enkelt, förklarar Marita Gullstrand biträdande förskolechef och ansvarig för verksamheten. 

Clavis ligger i vanlig förskolemiljö, alldeles intill förskolan Kompassen i Sätra. Just nu är de fem barn på fem pedagoger och snart kommer ännu ett barn. 

– När vi började i höstas trodde vi att vi skulle kunna ta in upp till åtta barn. Men som det ser ut just nu skulle vi inte klara av det, säger Marita.

Mycket specialkompetens

Barnen på Clavis har alla, förutom autism, en utvecklingsstörning vilket gör träningen extra svår. De kommunicerar inte med tal och är inte intresserade av att leka med varandra. Tack vare personaltätheten och den specialkompetens som de besitter fungerar det bra. 
– Det är nästan det bästa, att pedagoger med specialkompetens finns samlade här och kan stötta och komplettera varandra i arbetet med barnen, säger Marita.

Alla pedagoger tränar med alla barn efter ett strikt uppgjort individuellt schema. Det innebär att barnen känner sig trygga med de vuxna och verksamheten inte blir lidande om någon är borta någon gång. Om det trots allt måste plockas in en vikarie ser man till att vikarien gör allt det där andra, som också måste göras, för att inte störa rutinerna. Barnens träning och utveckling bygger på fasta rutiner och tydlig struktur. På en färgglad kardborreremsa med bilder kan barnen själva följa sina aktiviteter genom dagen.

Hjälp med struktur

– Barnen behöver hjälp att själv finna en struktur. I den träningen ställer vi alltid fyra frågor: Var ska det ske? Med vem ska man göra det? Hur ska det göras? Hur lång tid tar aktiviteten? säger Ingrid .

Alla barn har dessutom två pedagoger knutna till sig. De sköter kontakten med föräldrar, upprättar och följer upp den individuella handlingsplanen och dokumenterar. De sätter tillsammans med föräldrarna upp mål.

– Det kan vara långsiktiga mål som att kunna gå ut med sitt barn på restaurang, att barnet kan sitta på en stol och äta själv med en gaffel. Men också att kunna följa med in i affärer. Men allt kräver otroligt mycket tid och tålamod, säger Ingrid.

Pedagogerna känner varje barn mycket väl och kan notera minsta lilla framsteg. Och då gäller det att uppmuntra och förstärka alla framsteg eller önskade beteende.

Repetetiv inlärning

I ett litet rum, Bänkrummet, sitter ett barn och tränar sig inför kommande skolgång. Medan normala barn lär sig genom att imitera och kommunicera med andra, måste barnen här träna sig till ett önskat beteende. Att räcka upp handen kan vara en nog så svår uppgift att lära sig och förstå.
I Samlingsrummet, som även används till annat, sitter en pedagog med ett barn i famnen framför en stor spegel och tränar ögonkontakt och motorik.

– När vi startade var det närmast en utopi att vi skulle ha samlingar här, berättar Marita. Ingen hade hittills på sin förra förskola deltagit på en samling. Vi började med att bara gå in och ut ur rummet. Nu kan vi samlas och sjunga en sång.

Autism är en medfödd neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i hjärnan som bland annat ger svårigheter i socialt samspel, inlärnings- och koncentrationssvårigheter. Det här kan upptäckas av föräldrar och förskolepersonal vid 1,5-årsåldern eller vid  2-årskontrollen på BVC.

Själva funktionsnedsättningen kan man inte göra så mycket åt men man kan förhindra och träna bort beteendestörningar. 
Man behöver inte ha en fastställd diagnos för att ansöka om en plats till Clavis. Marita begär in en omfattande pedagogisk bedömning från den förskola som barnet hittills gått på. Därefter prövas ärendet av en grupp kvalificerade personer. Till sist är det ändå Marita som fattar det avgörande beslutet.

– Möjligheterna för barnet att utvecklas kanske ligger på en nivå där vi inte kan bidraga med något.  Förskolan kanske klarar det bättre med t ex en resursperson, säger Marita. 

Hittills har två barn nekats plats på Clavis.

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se