De är mentorer för gymnasiets alla elever

Petra Ahrnstedt, lärare i historia, filosofi och religion och Annamaria Hård, lärare i samhällskunskap och ekonomiska ämnen är heltidsmentorer på försök.Petra Ahrnstedt, lärare i historia, filosofi och religion och Annamaria Hård, lärare i samhällskunskap och ekonomiska ämnen är heltidsmentorer på försök.

Mentorskap ligger utanför läraruppdraget och finns inte uppstyrt i några dokument. Kvaliteten kan således ligga på olika nivåer. Samtidigt vet man att en mentors arbete kan få avgörande betydelse för en elevs resultat. Det var därför, ur ett jämlikhetsperspektiv, som Per Persson rektor på Kungsstensgymnasiet ville göra ett försök med heltidsmentorer. Sedan höstterminen 2014 har två lärare på skolan enbart mentorskap i sitt uppdrag.

Innan Per Persson lanserade idén hade han funderat länge. Under flera års tid under medarbetarsamtalen hade han noterat att det fanns lärare som inte ville vara mentorer utan enbart ville undervisa, medan andra lärare tyckte att uppgiften som mentor var utmanande.

– Det finns lysande pedagoger som fungerar utmärkt i klassrummet och kan leda gruppen, men som är sämre eller ointresserade av att bygga relationer med eleven som sträcker sig utanför klassrummet. Pedagoger är bra på olika saker, konstaterar han.

Skickliga på att bygga relationer

Innan han sjösatte sitt projekt ville han först försäkra sig om att det fanns personer på skolan som var beredda att ta sig an uppgiften och frågade två lärare som han visste genomförde sitt mentorsskap med kvalitet och passion.

– De var genuint intresserade av sina elever, riktiga relationsbyggare, orädda och utvecklingsinriktade samt att de accepterade förutsättningarna för det nya uppdraget. Det fanns inget färdigt koncept att kopiera och vi visste inte vart vi skulle hamna. Tillsammans skulle vi arbeta fram uppdraget och utveckla idéer.

 Farhågorna som Per såg inför introduktionen i kollegiet var flera.

– Hur skulle jag presentera det så att ingen misstolkade mig? Risken fanns att lärare som varit mentorer och gillat uppgiften skulle tolka det som ett underkännande. Dessutom skulle det förlorade mentorskapet ersättas med en ökad undervisningstid.

Tjänstefördelningen väckte oro

Lärarna blev oroliga för den förändrade arbetsbelastningen, de skulle i genomsnitt få mellan 8-10 procents mer undervisning i sina tjänster. Per gjorde då snabbt en anonymiserad skuggtjänstefördelning, som lärarna lät sig lugnas av.

Efter detta, vill Per mena, var personalen positiv och förväntansfull inför försöket, även om det fanns de som kände en viss sorg över att släppa mentorskapet.

– Det blev en renodling av arbetsuppgifterna på skolan och det handlade om elevernas rätt till likabehandling och rätten till ett likvärdigt mentorskap, säger Annamaria Hård som är den ena av skolans heltidsmentor.

Tillsammans med Petra Ahrnstedt är Annamaria helt frigjorda från undervisning men har liksom sina kollegor sin lärartjänst i grunden med förtroendearbetstid och tjänstgör enligt schema. Mellan sex och sju timmar i veckan har de schemalagd läxhjälp. Däremellan har de lagt in olika möten med sina elever.

Tre elevsamtal per termin

Det professionella mentorsskapet innebär att bygga relationer med eleverna. Ibland sker det i grupp och ibland enskilt. Petra och Annamaria har valt att ha delat mentorskap i alla klasser för att kunna backa upp varandra. I varje klass har de delat upp eleverna de ansvarar för och har de individuella utvecklingssamtalen med. Alla elever har i genomsnitt tre samtal per termin: ett utvecklingssamtal och två kortare avstämningsamtal, enskilt eller i grupp. Gruppsamtalen fanns inte med i konceptet från början utan växte fram.

– När vi märkte att samma ämnen återkom vid de individuella samtalen tänkte vi att eleverna kunde resonera tillsammans och hitta gemensamma lösningar. Det är också ett sätt för eleverna att stötta varandra och stärka de sociala banden, säger Annamaria.

Ett tätare fångsnät

Hösten inleddes med ett lära-känna-samtal med alla ettor. I dem kunde de snabbt kartlägga vilka elever de skulle behöva träffa oftare än andra.

– Det är förvånande hur snabbt vi lyckades fånga upp dessa elever. Annars brukar det ta halva terminen innan signaler kommer utifrån verksamheten, säger Petra.

Utvecklingssamtalen på skolan är elevledda. Studiesituationen är kärnan för utvecklingssamtalen men eleverna kan ta upp vad de vill. Petra och Annamaria har arbetat fram en mall med frågor som de vill att eleverna förberett inför mötet.

– Frågorna handlar om hur de planerar och strukturerar sina studier. Hur det går i respektive ämne får de ta med ämneslärarna.

Uppdraget har reviderats under resans gång. Det som från början innebar studiestöttning på lektionstid har ersatts med en schemalagd läxhjälp.

– Det funkade inte att vi kom in på lektionerna för att stötta eleverna. Vi störde lärarnas genomgångar och kunde inte använda tiden effektivt. Nu har vi våra egna schemalagda studieforum dit eleverna kommer för att få hjälp och dit vi kan styra elever som behöver stöttning.

Kunskapsbank på gott och ont

Mentorernas samlade information om eleverna och deras behov för att nå kunskapsmålen har ibland lett till irritation, frustration och en del konflikter i kollegiet. Oftast är det kommunikationen som inte fungerat eller funnit sin rätta form.

– Det har varit turbulent, det har gått snabbt och vi har inte landat i våra nya roller. Vi är en organisation i förändring och det vore konstigt om det inte inträffar konflikter, säger Annamaria.

Extern utvärdering

Även i den externa utvärderingen som gjorts under våren (se nedan relaterat dokument) av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad har skolan fått synpunkter på att den interna kommunikationen.

– Det får inte bli någon motsättning mellan lärarna och mentorerna. De är jämställda på skolan med olika uppdrag och parallella kompetenser. Vi måste hitta nya forum för hur vi ska kommunicera, säger Per som tror att nyckeln till framgång med heltidsmentorer är att de har sin lärarbakgrund.

– Vi har fått ökad kunskap om våra elever som ställer krav på läraren i klassrummet. Vi har skaffat ett tätare nät och kan tidigare fånga upp elever som behöver stöd. Hur hanterar vi all den här kunskapen? Självklart väcker det frågor och frustration, säger Per.

Per är ändå förvånad över hur bra det trots allt fungerat och vilka resultat de nått redan under första året.

Heltidsmentorerna – vad tycker de själva?

– Det har varit en pedagogisk utmaning! Jag känner mig precis som när jag var nyutexaminerad lärare och behövde tänka och planera allt mycket noggrant. Det är både kul och slitsamt säger Petra och Annamaria håller med.

– Vi lägger upp vår arbetsdag ganska fritt. Vissa perioder kan det vara riktigt tufft att hinna med medan andra perioder är mer lugna. Men utan allt stöd hade det aldrig gått. Alla vill att det ska bli bra.

Som heltidsmentorer har de fått en inblick i elevernas vardag som de aldrig annars skulle få och en överblick av hela skolans verksamhet. Elevernas samlade berättelser har väckt tankar och lust till förändring.

Vad gör ni om ni får höra negativa kommentarer om en kollega?

– Gruppsamtalen med eleverna är en konstruktiv hjälp. Vi diskuterar hur de själva kan ta upp problemet med läraren. Det är inte vår uppgift att vara en budbärare mellan elev och lärare, lärarna är våra kollegor. Handlar det om kritik mot en lärare är det skolledningens uppgift att framföra den.

En halvtimme varje vecka träffar heltidsmentorerna sin rektor för att ventilera sitt uppdrag. Alla lärare på Kungstensgymnasiet får handledning. Annamaria och Petra har initialt fått individuell handledning i sitt nya uppdrag, men ska så småningom handledas tillsammans med de andra lärarna.

Försöket med heltidsmentorer ska åtminstone fortsätta tills höstens ettor går ut trean 2017.

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se

Senast uppdaterad 9 april 2015