Sydafrikansk läsglädje i Hjulsta

Foto: Stefan Tell/ALMA (CC BY 3.0)Foto: Stefan Tell/ALMA (CC BY 3.0)

Den sydafrikanska organisationen Praesa är just nu i Stockholm för att ta emot Alma-priset för sitt läsfrämjande arbete. På programmet stod även ett besök på Hjulsta grundskola, där elever och lärare har läst om Alma-pristagarna under våren.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (Alma) är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. I år går det till organisationen Project for the Study of Alternative Education in South Africa (Praesa) som sedan 1992 bedriver läsfrämjande arbete i Sydafrika.

Under våren har eleverna på Hjulsta grundskola arbetat med Alma-priset.
– Alla lärare som tycker att det passar in i undervisningen deltar med sina klasser. Poängen är att skapa en gemenskap i skolan runt ett tema, att läsa mycket och spännande litteratur och att lära sig om vår omvärld, säger Cilla Dalén som är skolbibliotekarie på Hjulsta grundskola.

Hon har tagit intryck av Praesas arbete.
– De arbetar otroligt genomtänkt med barnens läsning och använder glädje, motivation, självförtroende och förebilder för att skapa goda läsare och bygga en läskultur. Jag är också imponerad av att de förmår verka på så många olika nivåer. De har volontärer som driver läsklubbar, de ger ut böcker på de olika modersmålen, de distribuerar texter via tidningar och försöker påverka skolsystemet.

Prat om läsning i biblioteket

Den delegation från Praesa som är i Sverige för att ta emot priset består av verksamhetschef Carole Bloch samt de två koordinatorerna Ntombizanele Mahobe och Malusi Ntoyapi. Det råder en spänd förväntan när besökarna från Sydafrika möter eleverna i årskurs 7 i ett av skolans två bibliotek. Att prata engelska är lite nervöst, men eleverna kommer igång genom att presentera sig själva. De flesta är födda i Sverige men har föräldrar från länder som Iran, Irak, Somalia, Sverige, Peru, Uruguay och Kenya. Några fraser utbyts spontant på swahili mellan en elev och Ntombizanele Mahobe, som till vardags pratar fyra andra språk.

Inför besöket har klassen sett på filmer och läst om Sydafrika och Praesa. De är vetgiriga och har många frågor till besökarna. Bokryggarna i biblioteket bildar en stämningsfull fond till ett samtal om livet i Sydafrika, läsning och litteratur.
– Ni har en väldigt fin skola. De flesta av våra skolor har inte bibliotek. Vi har inte böcker på språken som eleverna talar, inte ens på engelska ibland. Genom våra läsklubbar kan vi packa en väska med spel, böcker och berättelser och göra det lite bättre, säger Carole Bloch.

Läsklubbarna är en del av Praesas arbete. Sedan den första klubben startade 2006 i Langa har rörelsen vuxit. Idag finns det över 300 klubbar i hela Sydafrika. Under ledning av frivilliga träffas barn, unga och vuxna på lördagsförmiddagar för att leka, sjunga, berätta och läsa tillsammans.
– Mitt jobb är att få folk att tycka om läsning och förstå varför det är viktigt. Jag läser varje dag, leker lekar och sjunger sånger. Jag har världens bästa jobb! förklarar Ntombizanele Mahobe som utbildar ledare och driver bokklubbar.

Är det inte svårt att förstå barnen när ni har så många olika språk? undrar en elev.
– Ibland är det svårt om man inte talar samma språk, men genom lek kan man förstå varandra. Vi hittar alltid sätt att förstå varandra, säger Malusi Ntoyapi.

Ett prov på berättandets magi

Nervositeten börjar lätta och samtalet flödar i biblioteket. Då ber någon att få höra en sydafrikansk berättelse. Ntombizanele Mahobe kliver fram och sätter sig på en stol. Hon ber alla att vara med i berättelsen genom att trumma på knäna varje gång hon säger ordet trumma.
– Det var en gång en pojke som hade en trumma, börjar hon och alla börjar trumma på sina ben.

Allt medan berättelsen fortsätter fylls rummet av den sortens koncentrerad tystnad som bara uppstår när en god berättare tar till orda. Då och då bryts den av trummandet av händer mot knän. Den spänning som för en stund sedan fanns mellan de sydafrikanska gästerna och eleverna är borta, istället har en gemenskap uppstått kring berättelse. Alla är lyssnare, men också medskapare. När sagans mönster blir tydligt kan Ntombizanele Mahobe låta åhörarna fylla i ord, och trummorna klappar där de ska.

Den spontana sagostunden blir en perfekt demonstration av vad Praesas arbete går ut på: att visa att läsning och berättande är roligt.
– Vi har arbetat många år med att barn ska tycka om att läsa. Det ska vara roligt. Vi tror att det är berättelser som får igång oss som människor, säger Carole Bloch.

Efter samlingen i biblioteket är engelskläraren Gunilla Nilsson nöjd. Eleverna har inte bara lärt sig mycket om Sydafrika under de senaste veckorna, de har även fått känna att deras kunskaper håller.
– Att kunna använda engelska i en autentisk situation spelar roll. Jag har redan satt betyg men kommer att få höja några av dem efter idag.

Astrid Lindgren på afrikaans

Nu väntar en festlig avslutning i idrottshallen. I ribbstolarna hänger barnböcker på många olika språk och på scenen sjunger treorna Idas sommarvisa med inslag från en sydafrikansk folkvisa och sexorna berättar om Sydafrika och Praesa.

Hjulsta grundskola överlämnar några böcker av tidigare Alma-pristagare med förhoppningen att barn i Sydafrika ska få läsa dem. De vill också framföra en hälsning till Niki Daly, en sydafrikanska författare som är väldigt populär i Hjulsta. Men hur är det med Astrid Lindgren, är hon känd i Sydafrika?
– De barn som växer upp med afrikaans som modersmål kan läsa hennes böcker som finns översatta, men de finns inte på de afrikanska språken. Vi hoppas att kunna översätta hennes böcker så att alla kan läsa om Pippi och Emil, säger Carole Bloch.

Höjdpunkten för programmet är när Malusi Ntoyapi med hjälp av sina kollegor lär alla elever en sydafrikansk sång. Den handlar om att göra gröt, och snart står hela idrottshallen upp och gör rörelser och sjunger med.

Alma-priset inspirerar undervisningen

Längst fram står Ulla Sporrner med sin klass. I Hjulstas egen Alma-tävling deltog hennes elever i årskurs 3 med enläsfrämjande insats. De valde att lyfta fram Martin Olczaks bokserie om Jack, där varulvar och häxor dyker upp i kända Stockholmsmiljöer.
– Mina elever älskar Jack-böckerna och har gjort en utställning för andra elever. Den har visats i skolbiblioteket och har lockat många andra att läsa böckerna.

Klassen har också läst flera tidigare Alma-pristagare. Isol och Kitty Crowher är favoriter. Högläsning är ett stående inslag i undervisningen, liksom att prata om böckerna. Nästa läsår kommer Ulla Sporrner att få elever i årskurs 1 och hon har redan planer för vad hon ska göra. Inspirationen är Praesas Little hands-böcker, en serie barnböcker i miniformat på 23 afrikanska språk.
– Jag har alltid jobbat med att stärka elevernas modersmål och har försökt hitta böcker på alla språk, men det är svårt. Nästa år ska jag göra böcker på alla klassens språk och översätta dem. Jag vill också spela in dem och försöka få med föräldrarnas berättartraditioner.

Likheter mellan länderna

Besöket avrundas med fika i personalrummet, där Carole Bloch tar chansen att ställa frågor om det svenska skolsystemet och läsundervisningen. Det är tydligt att hon är nöjd med besöket i Hjulsta.
– Det är en väldigt fin skola. Den är välutrustad och här finns en omtanke om eleverna. Jag kan också se att det finns vissa likheter med de utmaningar vi har i Sydafrika, som elever som kommer från hem där det inte finns någon tradition att läsa.

Men så ser hon sig omkring bland alla upprymda lärare.
– Men hur kommer det sig att ni läser så mycket?

Annelie Drewsen

Läs mer om Hjulsta grundskolas arbete med Alma-priset på världensalma.se

Foto: Stefan Tell/ALMA (CC BY 3.0)

Läsforskaren som blev läsfrämjare

Carole Bloch är verksamhetschef på organisationen Praesa som är i Sverige för att ta emot 2015 års litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Pedagog Stockholm träffade henne och frågade hur man sprider läsglädje på vetenskaplig grund.

Senast uppdaterad 29 maj 2015